Häromdagen efter jobbet trotsade jag regnet och åkte ut till Flemingsberg för att titta på en utomhusteaterföreställning, klassikern "Tristan och Isolde", som ett par SoTare var med i, innan vi for vidare in mot Gamla Stan och livekaraoke på Stampen (alltså karaoke till liveband!) Jag blev ganska kortvarig dock eftersom det väntade jobb dagen efter...
Teatern var fantastisk och vid första tonen de sjöng (det var en sorts musikteater) fick jag en känsla av hur mycket jag faktiskt saknar det. Vart har musiken och teatern tagit vägen i mitt liv? De senaste månaderna har varit så tysta. Nu ska det bli ändring på det.
Jag undrar hur historien, eller historierna, ser ut som ligger bakom inredandet av Stampens lokaler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar