De två senaste dagarna har helt gått åt slutredovisningen av det musikteaterprojekt som jag och resten av ensemblen drivit under terminen. Sista föreställningen spelades imorse för skolans inbjudna - och det gick bra, men var samtidigt lite sorgligt. Vår sista föreställning. Vi har gjort ett grymt jobb genom hela terminen men det var inte utan att man redan nu kan känna saknad efter det som varit och som till viss del fortfarande är.
Förutom vår föreställning bjöds det på romanuppläsning, scener ur en nyskriven pjäs samt fantastiska kortfilmer. Jag känner mig hedrad av att ha fått gå i samma klass som dessa duktiga och kreativa människor.
Planering inför redovisningsdag nummer ett.
Efter att vi hade ätit lunch och sedan fått tillbaka all rekvisita till skolan så fikade vi (jag hade med mig en tårta!), pratade och skildes åt. Jag hade planerat att hämta ut biljetter inför en föreställning som jag och några vänner ska se på Dramaten på torsdag, men biljettkontoret var stängt så det vart lite snopet. Får bli imorgon istället!
Jag hann iallafall träffa fina L som jag inte sett på alltför länge och som jag fick krama om lite innan jag hoppade till nästa väninnas famn och tog en latte på fiket nere på Åhléns, med utsikt över Hemköp och alla vardagsstressade människor. Man känner sig lite som Gud när man sitter där och ser och de inte. Det var jättehärligt att prata igen förlorad tid och se C's vackra ansikte.
Direkt från kafét tog jag sedan tuben till Fridhemsplan och en restaurang/bar där jag klockan 19 hade stämt träff med resten av klassen för lite efter-terminenhäng och allmänt prat. Eftersom jag har en ganska lång att-göra-lista som bara byggs på för varje dag (och varje dag är en dag närmare flyttdagen) så hade jag bestämt mig för att bara stanna någon timme men jag hade så trevligt så jag kastade alla duktiga-var-hemma-i-tidplaner överbord och njöt av underbart sällskap, skratt och intressanta diskussioner. Vad jag kommer att sakna de här människorna!
Men det är med hjärtat i halsen som jag nu sitter här och lite för snabbt intar ytterligare en midnattsmiddag. Mat- och sovklockan har kastats om de här senaste fullspäckade, väldigt roliga men lätt kaotiska dagarna. Men så blir det ibland. Det är så svårt att varva ner bara! Det ena avlöser det andra utan en minuts marginal, och många planer skjuts på morgondagen och mycket förblir ogjort. Där gäller det att hålla fokus - och istället se till allt som faktiskt blir gjort, och allt man får uppleva. För att kunna njuta av det behövs dock tid för eftertanke och reflektion och det är svårt att klämma in just nu.
Jag har haft så kul de här dagarna, upplevt kärlek, glädje, värme och gemenskap. Särskilt idag har varit en sådan dag när man tycker att världen är fin och alla människor är så vackra.
Tänk att man på bara två dagar kan öppna så många dörrar, glänta på möjligheter till nya vägval i livet, upptäcka öppningar till relationer och energikällor. Det finns så mycket att hämta i världen. Jag har fått så många fina komplimanger och insett hur mycket kärlek jag har omkring mig. Och det är vackert.
Så mycket mer väntar i veckan: teater, jobbmejl, julmarknad, utgång, capoeira, kusinbesök... Och det är bara måndag än.
Imorgon ska vi ha utvärdering och vara på plats klockan nio, vilket innebär att jag ska upp om sisådär 6 timmar. Om jag har tur får jag fyra timmars sömn. Det lär ta ett tag att lugna detta hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar