Anledningen till att jag ville åka just tisdag var att jag hade snappat upp att hennes son Antony den dagen skulle komma till utställningen för att berätta om sin mammas liv och karriär. Det var helt fantastiskt - alla satt blickstilla med hakan i golvet, öronen på vid gavel helt förtrollade av den smått otroliga historien. Bara det sätt på vilket hon blev upptäckt; Lee steg ut på gatan mitt framför en stor lastbil. En man från andra sidan gatan hade betraktat henne, skyndade till hennes undsättning och räddade henne i sista sekunden. Hon svimmade i hans armar, och han slogs av hennes skönhet. Mannen ägde bl.a. modetidningarna Vouge och Vanity Fair, och Lee Miller blev inom kort vad som idag skulle kallas supermodelll. Hennes rena drag och atletiska utseende låg helt rätt i tiden.
Surrealistiskt porträtt av en av Lees vänner.
Bild tagen av Sherman. Lee befinner sig i den enda lägenheten i hela München med varmvatten - Hitlers. Samtidigt som fotot togs, tog Hitler, som av en ödets nyck, livet av sig i Berlin.
Det finns så otroligt mycket att berätta och jag rekommenderar verkligen alla att ta reda på mer och läsa hennes livshistoria! Inspirerande och rörande. Mot slutet stod jag i kö (framför självaste Elisabeth Tarras-Wahlberg!) för att få prata med honom och tacka för kvällen.
Förundrade åhörare.
Trött?
Say where?
I väntan på Lidingöbanan.
Äntligen kom tåget!
Old style
Så trots alla turer fram och tillbaka mellan Ropsten och Baggeby med den lilla Lidingöbanan, och alltför många minusgrader, var det verkligen värt det!
Utställningen finns att skåda på Millesgården på Lidingö, pågår till och med den 14 februari, och kan verkligen rekommenderas!
Påvägen hem slår sig ingen mindre än Lars Ohly ner sig mitt emot mig på tunnelbanan och läser sportbilagan.
Kändisspotting en tisdagskväll.
Har för övrigt haft en bra dag, besökt Friskis i Skrapan! Och sedan ut i snöstormen... Ikväll är det livekaraoke men jag fruktar kylan och preppar inför Shakespeare imorgon istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar